Stark-skör

Har börjat på en ny ljudbok igen, som heter "Drunkna inte i dina känslor", av Doris Dahlin/Margareta Hägglund. Jag har precis börjat läsa den men känner genast igen mig i en hel del. Det där med att vara extremt känslig inför andra, känna av stämningar direkt när man kommer in i ett rum och vara extremt känslig för andras åsikter.

Att vara stark ena dagen och känna att man klarar allt, för att nästa dag vara som en våt fläck som inte klarar av nånting. Ja kanske är jag inte längre så "berg och dalbana" men när jag var yngre var det nog lite så...

Att vara känslig tillsammans med en dålig självkänsla är inte nån jättebra kombination, men jag har jobbat mycket på det så det är mycket bättre idag. 

Är det inte ofta så att man får höra att det är bra att vara stark och utåtriktad och dåligt att svara känslig och lite mer blyg? Det är väl nästan alltid så att starka utåtriktade människor premieras?

Men enligt boken, och även mig, blir det inte bra om man inte har lite känsla inför andra också. Man blir lätt den som "kör över".

Även om jag varit och är fortfarande en känslig människa, har jag alltid gått mina egna vägar. Men visst har jag också villat bort mig genom att fråga andra lite för mycket, hur de tycker att jag ska göra i vissa frågor. Att bolla med andra kan ju naturligtvis vara bra, men inte om man lägger beslutet på någon annan. 

Sin egen magkänsla är nästan alltid det bästa!

Sen är det ju så, att vi alla behövs. Känsliga som starka! I mitt jobb har jag mycket nytta av min känslighet, att lyssna på kunder, vad de vill, om de är arga, glada, missnöjda, behöver hjälp med något specifikt. Där kanske den starka kan köra över med lagar och paragrafer. Medan jag gärna lyssnar till människan och vill hjälpa till att lösa problemet. 

Ja vi är alla olika, men det är väl toppen? :-)

Det viktiga är att acceptera sig själv som man är och försöka att inte jämföra sig med andra. Vi är alla unika och bör ta vara på de egenskaper man fått.

Önskar er en fin fredag! ♥