torsdag 6 november 2008

Vintervila

När datorn kraschade hann jag inte berätta om den sista tävlingen för mig och hunden. I och för sig är det inte mycket att berätta om, eftersom det inte alls gick så bra...
Jag hade ju anmält mig till två nya lydnadstävlingar och hann träna väldigt lite med andra hundar innan. Veckan innan var jag ju hos uppfödaren och där visade han ganska starka tecken på trotsig "tonåring". Så träningen veckan före tävlingarna gick inte så bra, vid en platsliggning, som han alltid legat säkert på, reste han sig och sprang upp och lekte med en schäfertik.
Hm. Jag kände att det här kommer inte att gå så bra, så jag bestämde mig för att stryka mig från den ena tävligen, som skulle vara i samband med en utställning och det var på en travbana med hästar. Onödigt att utmana ödet....
Men den andra, som var på hemmaplan, bestämde jag mig för att köra på....Okej, han låg snällt på platsliggningen och tandvisningen gick också okej. Sen började det.
På uppvärmningen var han okoncentrerad och spänd och jag kände att något var på gång. Naturligtvis hade vi dragit nummer ett, så vi hann ju inte värma så mycket. Så fort vi styrde in mot banan började han dra mot tävlingsledaren och domaren, försökte få honom vid min sida, men han tyckte ju att han redan hade fått hälsa så glatt vid tandvisningen så nu vill han gärna igen....
Så vi började med linförigheten då, och det var ju minst lika dåligt som förra gången....han nosade i backen, satt sig inte när jag stannade mm. Hm! Sen var det läggande under gång och när han la sig tog han samtidigt en stoor tugga gräs. Stående under gång.....jo nog stannade han väldigt fint. Men han tog ännu en jättetugga gräs, han hade hela munnen full. Så när jag skulle gå tillbaka till honom kände han nog att det här blir nog inte poppis, haha...så han drog! En liten repa runt banan. Fattar ni att jag bröt vid det laget? Det var liksom ingen mening. Men tävlingsledaren skrattade gott och tyckte att han var såååå sööööt.


Och vad kan man göra själv? Det är ju bara att skratta med och inse att man har en tonåring :) Så nu blir det inga mer tävlingar, nu ska vi mysa, ta långa promenader och glömma träning för ett tag. Sen tar vi nya tag mot vårsidan och hoppas att han mognat på sig lite.....

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men denna tonåring är ju supersöööt! Lycka till med mognaden! Kram Anna

♥ Sanna ♥ sa...

Men han är ju så fin, klart att han måste göra lite på sitt egna sätt visa att han minsann kan!
Jag hoppas att du mår bra sötis och att du tar det lite lugnt trots massa nya hemprojekt...
KRAM och fortsatt mysig helg!

pernilla sa...

Hej Vännen,
Vad fiint du gör där hemma, inte undra på att jag känner din kraft på olika sätt "ler"

Vi har bara ett liv, njut av det och Andas...
Kram till dig

Anonym sa...

Vi kan byta hund om du vill ;) Min är övermogen hahaha.Får du ut honom på tävlingsbanan så skulle det bara va bra ;)
Annars då?? Lugnt?? Här är vi legoinvaderade...Bar precis upp 4 star wars skepp.2 agentlegofordon åsså en hel hög gubbar...Puh....Nu ska sladdhäxan fram...Avskyr att dammsuga,men jag avskyr skräpiga golv ännu mer.... Dags att sätta fart!! Ha det bäst!!! Kramar/Titti

Anonym sa...

Haha, han är ju en Flat!! Hade en matte i kurs med en liknanden hund, just en Flat. Matte var rutinerad men men ville ändå gå kurs. På första tävlingen i 1:an samlade hunden ihop sig så mycket så att man såg det. Vid hoppet sprack det, han rusade bort till en stolpe där apportbocken låg. Tog den och drog en repa runt hela appellplan, rusade sen till matte och satte sig perfekt vid sidan men apporten i munnen. Gissa om vi skrattade? Gissa om matte var arg?
/P