fyller 10 år idag. Tänk att det gått så många år. Jag minns dagen före innan hon föddes, jag var dödsless och hade gått en vecka över tiden. Åkte med syrran ner på campingen och gick en runda minigolf, 18 hål. Fattar inte att jag faktiskt slog syrran och slog nytt rekord, det gick hur bra som helst fast magen stod rakt ut! Undrar om det var att jag fick böja mig ner vid varje hål som gjorde att hon kom dagen efter ;-) Vem vet.
Jag minns att jag vaknade tidigt den den dagen hon föddes och hade värkar. Men dom försvann och jag somnade om. Vaknade och gick på toaletten och den där slemproppen gick. Jisses tänkte jag, ska det komma igång nu? Pirrig var man eftersom det var första barnet, inte visste man vad som väntade...Jag vet att jag har skrivit ner hela förloppet i en dagbok, som jag inte kan hitta nu. Men vid ca 12-tiden började värkarna komma igång ordentligt och jag ringde efter sambon, som i förbifarten åkte in på Ica för att köpa dricka och mackor som han skulle ha med sig. Han hade hört om förstagångsförlossningar, att de kunde dra ut på tiden hur mycket som helst. Han kom hem vid halv ett på dagen och då hade jag rätt ont. Kändes som om ryggen skulle gå av. Så vi for in nångång vid 13-13,30 och då var jag öppen fem centimeter.
Sköterskan ville att jag skulle ställa mig i duschen och ha varmvattnet mot ryggen, men usch då blev det tio gånger värre och jag gick istället och la mig i sängen. Barnmorskan kom in och tvingade mig upp. Hon var jätteduktig men sträng. Det behövs såna gånger! Man behöver någon som tar tag i det hela och styr upp det liksom....
Jag minns att min mamma hade pratat om att jag skulle andas och jag koncentrerade mig verkligen på det. Jag tror faktiskt att det är superbra, för det har fungerat på båda mina förlossningar. Det är liksom smärtlindrande på nåt vis och man behåller lugnet någorlunda (i alla fall jag). Men sen blev det för outhärdligt och dom gav mig lustgasen. Sambon påstod efteråt att jag måste ha dragit i mig minst två tuber, haha, jag var helt snurrig. Det bara körde på och det var bara liksom att hänga med....och sambons alla mackor och dricka fick han inte mycket användning av...haha.
16,35 föddes tjejen och lyckan visste inga gränser!
Någon dag efter förlossningen visade det sig vid läkarkontrollen att hennes höfter inte var okej. De var inte färdigutvecklade så hon skulle få ligga i en ställning. Det var jobbigt...även om det är rätt vanligt (jag har själv gjort det) så var det jobbiga sex veckor innan hon fick ta av den...
Vid tre månaders ålder började hon få eksem och hade väldiga problem med magen. Ont och mycket magknip. Till slut hade hon så mycket eksem så hon inte kunde sova på nätterna och vi fick lägga in oss på barnavdelningen och ligga där några dagar. Där fick vi en massa kortisonsalvor och läkaren ville också att jag skulle äta mjölkfritt pga av hennes mage.
Sen började en jobbig tid. Det visade sig att Maja hade mjölk-och äggallergi och var överkänslig mot en massa saker, mat då. Hon fick inte äta gluten, inga frukter utom banan, inte fisk och soja pga av risken att BLI allergisk av det osv....Då -99/00 var det inte så många produkter som var mölkfria och jag tillbringade mycket tid på internet för att leta recept.
Men man kom in i det och jag tänker inte dra hela den långa historien här, för då får jag skriva 10 blad, men allt eftersom har det växt bort och vid 6 års ålder kunde hon äta allting...helt otroligt. Men enligt läkaren är det nog mycket pga att vi varit så noga.
Det var nog den här tiden som fick mig att intressera mig för kost och vad vi egentligen äter, alla e-ämnen vi stoppar i oss, kemikalier osv. För en allergisk gäller det att göra mat från grunden, utan tillsatser. Det gällde att läsa ingrediensförteckningar hela tiden och man blir förvånad över allt skit....Men vi borde ju tänka ändå på vad vi stoppar i oss, inte bara om vi är allergiska. Annars kan vi ju kanske bli det...
Hur som helst vill jag bara säga att jag älskar dig av hela mitt hjärta...min äldsta dotter..du är bara bäst!
