Depp

Idag när jag kom hem gick luften ur mig. Ute töar det och är några plusgrader. Snön har sjunkit ihop, det är blött, plaskigt, mörkt. Trist. Halkigt. En tråkig känsla föll över mig, ibland kan den komma även om det är ganska långt mellan gångerna. Jag känner ingen julstämning just nu. Känner mig liten. Den där dåliga självkänslan kom plötsligt på besök. Jag kan ingenting. Det är ju inte sant, men idag känns det så. Jag kan tänka så mycket på andra människor, som är duktiga på olika saker. Och då känner jag mig så liten. Vad kan jag? Den här känslan har jag brottats med i större delen av mitt liv. Även om den försvunnit mer och mer på senare år, så finns den ändå där. Jobbigt. Att känna sig mindre värd, fast man borde veta att det inte är så. För jag tänker ju inte om andra att de inte kan saker?! Bara att dom är så duktiga, glada, utåtriktade, nogranna, vänliga, perfekta....
Även om jag rycker upp mig och kommer tillbaka imorgon, vet jag att känslan finns där längst inne...hur blir man av med den? Jag vet ju att jag är bra....kanske inte på allt men det är väl ingen :) Tänk att jag är så rädd för att visa mig själv, vem jag är....tänk om andra inte tycker om mig? Nog för att jag lärt mig att inte lägga energi på de människor som bara suger kraft. Jag har fina vänner som jag tycker oerhört mycket om, och de är jag så rädda om...men ändå, är jag så rädd att de ska tröttna....att jag är tråkig...vad kan jag bidra med egentligen.

Usch, det här blev inget roligt inlägg. Men det var tvunget. Det är jättejobbigt att skriva orden, tårarna kommer nästan. Det behöver nog komma ut.