Snart dax

Om inte så många dagar är det dax för mig och hunden för den första tävlingen. Den här dagen har jag egentligen sett fram emot sen jag fick honom. Att få stå på en tävlingsbana är så kul och häftigt. Man har möjlighet att få visa vad man lärt sin hund, och lyckas man så är det en enorm tillfredsställelse.

Sist jag tävlade, för ca 15 år sen, hade jag en annan ras, schäfer. Det är underbara hundar. Men även om de är duktiga så är det mycket träning, i alla väder, som gäller. Nu har jag en för mig ny ras, och det blir ju extra spännande. Jag vet inte om jag än kan säga att jag känner rasen helt. Men lite har jag lärt mig i alla fall. Och de är minst lika underbara!

De senaste veckan har jag funderat på om jag verkligen kommer att komma till start, min kära hund har varit intresserad av helt andra saker än att vara lydig. Det har ju varit en hel del doftande löptikar i farten, och han då, 16 månader, har precis kommit in i sin största "trotsålder" har ju haft en hel del egna åsikter. Tills häromdagen, då jag kände att nu får det räcka! Jag "talade" om för honom, att nu är det mig du ska lyssna på, och ingen annan!

Han har faktiskt lyssnat. Och ikväll var vi och tränade med en kompis och hennes schäfertik (som dessutom nyss har löpt), och han skötte sig riktigt bra! Så nu finns det hopp :) Vi har en del att fila på kvar, men momenten sitter riktigt bra. Kan han bara hålla fokus så....

Och det blir det som får bli mitt mål med denna första tävling. Jag får ha i åtanke att han bara är en unghund, att vi har tiden framför oss. Men nån gång måste man komma igång, och man får räkna med att det inte går bra i början. Så målet är att han (och jag naturligtvis) kan hålla fokus, och att han lyssnar på mig.

Jag är så nervös.