Vilken kväll

Åh, så roligt det var igår! Fullsatt, folk verkar ha gått man ur huse för att se föreställningen med Henrik Schyffert. Höga förväntningar hade jag och blev inte besviken! Men föreställningen var inte bara humor, utan även en hel del allvar. För den som tänker se föreställningen, the 90`s kan sluta läsa här, för jag tänker berätta lite om den...

Det är svårt att med korta ord berätta om allt i den, men den innehöll en röd tråd, vilket han hade gjort mycket bra. Dels handlade den om 90-talet, då Schyffert var som störst i Sverige, men också om hans uppväxt under -70-80-talet. Många saker kände man igen, vred sig av skratt över hans tolkningar...både över hur saker och ting var då, till musiken och hur han hade det i sin familj. En underhållning på en fredagkväll kunde vara en konsert med Evert Taube på teven, och barnprogrammen var endast i 15 minuter....en saga som lästes upp av någon! Detta i slutet av 70-talet. Svårt att förstå för dagens barn, som har hur många kanaler som helst att välja mellan, inte konstigt att de inte vill se Kalle Anka på julafton, det är ju ingenting för dom...men när vi var små var det ju nästan det enda tecknade man fick se på hela året....:)

Då till allvaret i historien :) Han pratade om två dörrar, humordörren och allvarsdörren. Han förklarade hur och varför vi har humor vi människor, det är ju för att kunna lätta på "trycket", humor måste vi ha för att kunna överleva. Tänk om vi bara fick höra allvarliga saker hela tiden, då skulle man deppa ihop. Det har han så rätt i! Men sen finns det vissa, och han var nog en av dom, som alltid väljer att öppna humordörren, för att det är den lättaste vägen. Istället för att ta saker på allvar, och måsta göra val i livet, som kan vara svåra ibland, väljer man istället att skämta bort det! Å vad rätt han hade i detta! Själv hade han nog sprungit så mycket genom humordörren, att han till slut tappat "nyckeln" till allvarsdörren, den hade rostat ihop helt enkelt...Han var rädd för det "svarta" bakom dörren, vad finns där? Men han menade också att bara välja humorsdörren gör att man bara lever att halvt liv, det kan aldrig bli helt om man inte även tar itu med allvaret och gör sina val. Det är ju när man gör ett val och verkligen står för det, som man växer som människa! Att tordas göra det....

Mig träffade det väldigt, jag vet att jag gjort val som varit den enkla vägen, för att slippa utmana sig själv, men då kommer man ju ingen vart! Denna föreställning gav mig ännu mer kraft att tänka i rätt "riktning". Att göra val om vad som är viktigt för mig och inte för någon annan :) Går man genom humordörren hela tiden, vilka konsekvenser får det för mig? Det kan ju iof vara svårt att se ibland, det vet man först efteråt...och att man säkerligen måste få göra fel val för att bli uppmärksam också, det finns ju ingen väg som är helt rak...

Nej, nu får det vara nog för idag, innan det blir en hel roman :) Ska snart till vårdcentralen med C som har haft kruppanfall i natt, svårt att andas och rosslig och skrällig hosta. Hade medicin mot krupp men jag tror att den är för gammal, så vi måste åka dit och se om vi kan få ny. Sen ska vi bara försöka ta det lugnt och se Let´s Dance och hoppas att C mår bättre imorgon så att hon orkar åka till mormor.

Ha en skön kväll!

♥KRAM♥